EXKLUSIV intervju med vinnaren Joel Fredriksson!

Här är han: 2010 års vinnare av VM-tipset!

Vi var tolv. Idag kan vi konstatera att bara en av oss klarade sig igenom alla de prövningar vi ställdes inför. Idag kan Joel Fredriksson recitera Julius Caesar efter att han precis som den romerska tyrannen har vunnit ett stort slag. Påfrestningarna har varit många och prestigen över tävlingen har eskalerat över alla tänkbara gränser. Idag står en man kvar levande på slagfältet. Slagfältet är kanske inte lika barbariskt uppmålat som slaget vid Zela i Pontos år 47 f.Kr. Men vafan. Man kan inte få allt, som tur var kunde jag få en intervju med en livs levande legend! Joel Fredriksson alltså… inte Caesar.

Joel ser nöjd ut när vi sätter oss ner över en kopp kaffe för att diskutera hans fina insats i VM-tipset. Den första frågan är ganska väntad. Joel har nyss fått reda på att han har vunnit hela tävlingen och jag frågar hur det känns.
- Jo, det känns väl bra. Jag fick aldrig känslan under tävlingen att jag skulle ta hem det. Jag trodde att jag skulle komma bra till i moment två men att jag sedan skulle åka dit på moment ett.

Hans egen analys känns inte alltför långt ifrån sanningsjaget. Under en lång period hade Joel det kämpigt i moment ett, där han bland annat hade Diego Milito som skyttekung. Jag kan inte låta bli att ställa den standardbaserade frågan, kommer detta att bli huvudämnet för barnbarnen om fem decennier?
- Haha, ja självklart. Att slå alla i Åhs/Johansson familjen är ju givetvis hur stort som helst!

Att Joel gick som tåget i moment två var det väl ingen som kunde missa, där han ju ett tag var känd som >>Tipskungen<<. Joel var fantastiskt vass under stora delar av tippningen under slutspelet och nog måste det väl finnas en hemlighet bakom denna imponerande tippning? Bör man lägga stor förberedelse bakom valen eller gör man bäst i att gå på ”den första känslan”?
- Haha, jag tror de är det som är grejen, faktiskt. Jag gick alltid på den ”första känslan” hela tiden, jag kände att om jag skulle börja tänka allt för mycket så skulle allt bara skita sig.

Under intervjuns gång är det tydligt att Joel tidigt tvivlade något oerhört på sina val till moment ett. Att han skulle gå bra i moment två var väntat, men att han bara skulle sluta en poäng bakom Michael Johansson i moment ett kunde väl ingen ha väntat sig. Jag måste få veta varför inte Joel trodde på sina tips i moment ett.
- Det var bara en känsla jag fick. Jag kände att jag skulle tappa väldigt mycket poäng i det momentet. Jag hade ju till exempel en målskytt som inte direkt öste in mål och jag trodde inte riktigt på det jag hade tippat i övrigt heller.

Att målskytten var Diego Milito var väl inte så svårt att lista ut. Nej, det var kanske inte verket av ett geni. Men att döma av mina anteckningar stod det ändå klart att Joel på förhand trodde stenhårt på Spanien inför detta mästerskap. Så varför hade han då Milito som skyttekung istället för David Villa?
- Alltså, jag tänkte ju ta Villa ett tag men av någon anledning tog jag Milito. Jag kan inte riktigt förstå varför och så här i efterhand känns det ju verkligen korkat. Spanien trodde jag på innan VM men i början av mästerskapet kände jag mig inte längre så säker. Jag tyckte inte Spanien kändes som ett guldlag.

Att Spanien inte kändes som ett guldlag var det väl inte bara Joel som kände. Spanien hade svårt att få igång sitt spel i allmänhet och sitt passningsspel i synnerhet. Vad som var vändpunkten för det spanska landslaget? Joel tvekar en lång stund innan han tar till orda.
- Nja, alltså. Det hade ju varit så mycket skriverier om att Casillas flickvän skulle sända ut dåliga signaler till laget. Efter matcherna mot Honduras och Chile hade ju ändå Spanien fått igång Villa, som växte ut till att bli en sorts spelare som de tryggt kunde vila mot i motgång. Laget stärkte upp sig bakom varandra där Villa blev något sorts medialt fenomen som tog bort all press från laget. Att de kom tillbaka så starkt med två övertygande vinster efter matchen mot Schweiz var nog viktigt.

Att Joel dessutom hade Diego Milito som skyttekung var väl inte så korkat som man i efterhand vill tro. Milito hade precis innan slutspelet avgjort Champions League-finalen med två mål och hade tagit hem trippeln med sitt Inter. Det vore nästan korkare att inte tänka på honom som en potentiell skyttekung.
- Nej, precis. Det var ju så jag tänkte, han kändes het då. Men det är ju skitsamma om man ändå inte spelar.

Lugn och fin Diego. Han vann ju ändå!

Men om inte Spanien kändes som ett guldlag? Vilket landslag trodde Joel då på inför slutspelen?
- Tyskland, definitivt. Det kändes som om Tyskland var starka genom hela turneringen. De hade ett komplett lag liksom.

Att Joel tyckte att hans seger var det roligaste i tävlingen är det väl ingen som kan ifrågasätta. Men under vår pratstund väljer han att lyfta fram något annat.
- Det är ju kul att tävla mot andra och att under varje match få sitta och hoppas lite på att det man har tippat ska gå in. Dessutom hoppas man ju på att det andra tippat ska gå fel. En tävling skapar lite mer intresse och varje match blir intressantare.

På frågan om han vill ta med sig något annat roligt från denna tävling ser Joel skeptisk ut. Det är tydligt att han inte riktigt finner orden. När jag väljer att ge honom en del förslag så som Patrick Kratz förslag där Mexico nämns som slutvinnare eller att Marcus Åhs hade Serbien i VM-final måste Joel stämma in och säga sitt.
- Ja, det är väl kanske inte de vassaste tipsen man kan komma med direkt.

Jag tar tillfället i akt och ger mig själv en liten gliring, där jag nämner att någon jubelidiot dessutom envisades om att Nya Zeeland var ett av de sämsta lagen i VM. Ett Nya Zeeland som inte förlorande en enda match och som dessutom släppte in två mål.
- Haha ja, ibland är det bättre att vara tyst.

Samma kväll som finalen spelades var världslagen redan klara enligt uppgifter från FIFA. Laget var väl inte direkt överraskande för någon. Majoriteten av spelarna kom från Spanien men visst saknades det väl ändå något namn? När jag frågar Joel är han väl mer skämtsam än övertygad över sitt svar.
- Det skulle väl vara Milito då.

Meningarna om vem som har varit mästerskapets bästa spelare har varit många men när Diego Forlan fick det ärofyllda priset häromdagen var det väl ändå inget snack längre om vem som faktiskt hade varit bäst. Joel var inte övertygad.
- Nja, Müller är ju den jag genast tänker på, jag hade inte ens hört talas om honom innan.

Jag blir faktiskt en aning ställd av Joels svar, Thomas Müller hade ju varit en betydelsefull pjäs i Bayern Münchens väg mot Champions League-finalen och i deras tyska dubbel. Vad var det då som överraskade Joel med Müllers spel.
- Som jag nyss sa, jag visste ju som sagt inte ens vem han var innan och därför blev jag väldigt förvånad över att han var så bra.

Intervjun har hållit på i snart en timme och den börjar gå mot sitt slut. Joel har slutat etta i tipset och har blivit 420 kronor rikare. När jag frågar honom hur dessa ska spenderas tvekar han inte en sekund.
- Det blir nog mest pizza och glass, antar jag. Men pengarna är väldigt välkomna nu mitt i sommarlovet då jag varken får studiebidrag eller någon annan lön.

Innan vi avslutar intervjun helt och packar ihop våra saker frågar jag Joel om det är något han vill tillägga till sakinnehållet.
- Ja, faktiskt. Jag skulle vilja tacka dig väldigt mycket för en mycket rolig tävling. Jag hoppas att du känner att det har varit värt allt slit och jag tycker att du har gjort ett mycket bra jobb!