Jag vet att mina åsikter angående VM-slutspelets bästa elva kan uppfattas som ganska orationella och därför måste jag få en chans att kommentera varje uttagning. Här kommer den då: min egen drömelva från 2010 års VM-slutspel i Sydafrika. Det första slutspel som någonsin har hållits i Afrika!
En stolt Nelson Mandela poserar med bucklan.
Adidas Golden Ball till VM:s bäste spelare: Diego Forlan
Adidas Golden Boot till VM:s skyttekung: Thomas Müller
Adidas Golden Glove till VM:s bäste målvakt: Iker Casillas
FIFA Fair Player Award till VM:s schysstaste lag: Spanien
Best Young Player Award till VM:s bäste unga spelare: Thomas Müller
(4-4-2) Målvakt: Iker Casillas, 29 år, Spanien
Inför slutspelen fanns det en rad namn som låg betydligt bättre till i kampen om >>Golden gloves<< än gode Iker. Men som vanligt så visade Casillas sin klass inför de viktigaste matcherna och gjorde flera matchvinnande räddningar som tog Spanien till deras första VM-guld någonsin. Efter Spaniens miserabla förlust mot Schweiz i gruppspelet så anklagades hans flickvän Sara Carbonero för att ha negativ effekt på Casillas prestationer. Saras jobb som journalist gjorde möten paret emellan ofrånkomligt och detta skulle då ha bidragit till Spaniens nederliga förlust. Men Iker Casillas är större än så.
En straffräddning, fem nollor och en rad kanonräddningar senare hade han bevisat motsatsen. Efter finalvinsten mot Holland firade han i direktsänd tv med att kyssa sin älskade maka. Några dagar senare mottog han priset för slutspelets bäste målvakt.
Vänsterback: Philipp Lahm, 26 år, Tyskland
Den regerande mästaren i Bundesliga fick ett par veckor innan VM började ett besked av förbundskapten Joachim Löw. I frånvaro av landslagets tidigare gunstling Michel Ballack gjordes Lahm till kapten. Det var en chans den fröjdige vänsterbacken verkligen inte kunde schabbla bort. Man skulle kunna säga att han gjorde det OK, man skulle rentav kunde hävda att han var bra. Eller så skiter man i att vara diplomatiskt korrekt och säger som det är. Philipp Lahm var fantastiskt bra som tysk lagkapten. Det är svårt att glömma att Philipp Lahm bara är 26 år gammal när man ser honom på en fotbollsplan. Under hemma-VM 2006 så syntes det tydligt vilken typ av ytterback Lahm var. Han statuerade den >>moderna ytterbacken<<, som i mångt och mycket skulle attackera utan vidare defensiva förpliktigelser. Under detta VM var Lahm minst lika kompetent offensivt, där tyskarna gjorde flest mål i hela slutspelet. Men hur var det nu med defensiven? Ptja, en allt lugnare och mognare ledartyp verkade skapas under turneringens gång som hjälpte laget till att endast släppa in tre mål.
Efter VM-slutspelet skickade Michel Ballack en signal till sin landslagskollega. >>Det är jag som är Tysklands lagkapten och jag ska ha tillbaka bindeln<<. Vem vet vad som komma skall, men ett som är säkert är att Ballack får ligga i om han vill ta tillbaka hedersämbetet.
Mittback: John Heitinga, 26 år, Holland
Inför VM var det få som pratade om Hollands defensiv. Inför VM var det få som ens pratade om Holland alls. När folk väl pratade om de >>Oranje<< lyfte man fram deras fantastiska kvartett beståendes av Wesley Sneijder, Robin Van Persie, Arjen Robben och Rafael Van Der Vaart. Nu blev det ju inte riktigt så bra som alla tänkt sig. Van Der Vart fick inte alltför mycket speltid då Dirk Kuyt spelade som en husgud större delen av turneringen. Men vid närmare eftertanke gick det ju trots allt inte så jättedåligt. Historiens största förlorare tog sig återigen till en tredje VM-final där man som på bruklig basis var det förlorande laget.
Trots att Holland gjorde näst flest mål under hela turneringen så vill jag fokusera på en man som i grund och botten var en stor hjälte under turneringen. Trots att Holland släppte in sex mål så var Everton-spelaren John Heitinga helt lysande under stora delar. Hans prestation under VM-finalen var lika heroisk som briljant. Heitinga var överallt på defensiv planhalva där han slängde sig och täckte skott, tacklade bort spanjorer och där han offrade varje muskel för att hans älskade land äntligen skulle lyfte sig ur skuggorna.
Mittback: Carles Puyol, 32 år, Spanien
Det var tänkt att bli hans sista stora mästerskap. Hans sista glimt av fotbollsvärldens allra mäktigaste scen. Tillsammans med sina medspelare påbörjade han en resa som skulle ta honom ändå fram till en VM-final. Miljontals tv-apparater såg matchen och vad som hände. Det blev inget >>happy ending<< för en man vars nation ständigt hade fått iklä sig kostymen som förlorare.
Men till skillnad från Gio Van Bronckhorst fick Carles Puyol avsluta sin landslagskarriär på ett sätt som är för vackert för att tänka sig. Den historia som vi nu skriver om de spanska vinnarna är så vacker att den känns overklig. Likt en tårdrypande saga hade den väldige katalanen med det karakteristiska håret försvarat sig som han brukar. Genom ett aggressivt och kompromisslöst spel som hade bidragit till att Spanien endast hade släppt in två mål på väg fram till finalen. Matchen mot tyskarna i semifinalen hade varit stenhård där matchen stod och vägde. Den behövde en frälsare och 73 minuter in på matchen kom han. Spanien hade fått en hörna när en muskulös herre med en rufsig och ovårdad frisyr rusade fram – satte bollen till pannan – och gjorde mål. Någonstans hade Sami Khedira hamnat efter att ha blivit nermanglad av katalanen. Vad vi inte visste då var att Puyol hade skjutit Spanien till sin första VM-final någonsin. Trots en skakig insats i finalen höll Spanien nollan och inkasserade sitt första VM-guld någonsin.
Högerback: Maicon, 28 år, Brasilien
Efter han vunnit trippeln med sitt Inter och försvarat sin ledning som världens överlägset bäste högerback, var Maicon fortfarande inte nöjd. Han hade redan vunnit allt som gick att vinna. Eller? Nej, det var ju så klart detta förbaskade VM kvar att erövra. Så vad göra? Maicon började med att skjuta sitt Brasilien till ledning mot Nordkorea, ett mål som många anser var VM:s snyggaste mål. Framgångarna fortsatte där hans fläckfria försvarsspel endast överglänstes av hans fantastiska spel offensivt. Maicon visade åter en gång prov på att han är ett fysiskt fenomen, som i praktiken klarar av att springa upp och ner på sin högerkant i stort sett under nittio minuter. Maicon var en i raden som kom att skapa den mytomspunna anekdoten om den >>moderna ytterbacken<< som höll på att skapas. Maicon är urtypen för denna spelmodell där ytterbacken tillåts gå väldigt högt upp i banan för att på så vis hjälpa yttermittfältaren.
Problemet för Maicon var att det i Brasilien inte fanns någon renodlad högerytter. Hur Maicon löste situationen? Svaret var lika enkelt som självklart: han synade sina motståndare och höjde insatsen. Under många matcher spelade han både likt en offensiv högerytter lika mycket som en defensiv högerback. Det verkade fullständigt galet, men medan Maicon fortsatte att springa, stångas och göra dribblingar blev hans motståndare tröttare och tröttare. Att det blev resstopp redan i kvartsfinalen mot VM-finalisten Holland kan ingen lasta Maicon för.
John Heitinga stod för en heroisk insats i finalen
Vänstermittfältare: Andres Iniesta, 26 år, Spanien
Andres Iniesta hade fått nog. Trots att Wayne Rooney redan hade erkänt hans storhet som fotbollsspelare var det en annan holländare som hade tagit fler rubrikspalter. En holländare som använde sig av fula metoder. Arjen Robben var en hatad man redan innan VM-slutspelet och skulle inte bli populärare under det. Han osannolika dribblingsräder överskuggades i viss mån av hans tendenser av att lägga sig enkelt. Iniesta hade fått nog, han skulle visa vem som egentligen var bäst när det verkligen gällde.
I ärlighetens namn tog det lång tid innan spanjorerna (eller katalanerna, för all del) hade börjat spela den fotboll vi var vana att se dem göra. Spelet hade hackat mer än vanligt och schweizarna hade tidigt i gruppspelet försökt förstöra VM-resan för Spanien. Passningsspelet fanns inte alls på samma nivå det funnits tidigare och firma Xavi-Iniesta hade svårt att komma igång. Tack vare en stekhet David Villa kunde Spanien ta sig vidare till final där de inte släppte in ett enda mål under slutspelsträdet. Under de tre föregående matcherna på väg fram till finalen hade de bara gjort tre mål. Det märktes tydligt att anfallsfotbollen hade blivit lidande till följd av den cyniska fotboll som i mångt och mycket kunde prägla detta slutspel.
Under VM-finalen mot Holland fick Spanien möta den värsta sorten av dem alla. Den fröjdiga 3-4-3 totalfotbollen som holländarna brukat använda sig av hade blivit en aning destruktivares 4-2-3-1 taktik. Inför VM snackade alla om Hollands fantastiska anfallsspelare. Nu för tiden handlade det mest om deras ohyggligt fula spelsätt. När turneringen kunde summeras hade de holländska spelarna dragit på sig nästan tre gånger fler kort än vad Spanien hade gjort. Hänförda av Van Bommel spelade Holland cyniskt och kompromisslöst, ett spel som inte alls passade spanjorerna. Hur mycket Iniesta än försökte så mötte han en orange mur av försvarare som stångades mot allt de såg. Arjen Robben hade slängt sig, försökt vinna fördelar – ja, han hade till och med haft ett par lägen att avgöra matchen. Alla undrade vart Andres Iniesta höll hus?
Ja, förutom att slänga sig och kräla på backen likt en bebis hade han inte synts till. Det dröjde tills den 116:e minuten innan en likblek vänsterytter befann sig på högerkanten. Efter en försvarstabbe av det holländska försvaret kunde nyinsatte Cesc Fabregas spela fram den unge katalanen som stensäkert kunde skjuta in segermålet. Att säga att Iniesta inte blev vanvettig av lycka vore en underdrift.
Att säga att han inte gjorde det för sitt land och vänner vore en ännu större underdrift. Medan han slet av sig tröjan blottades en text på hans underställströja: >>Dani Jarque siempre con nosotros<<, spanska för >>Dani Jarque – för alltid med oss<<, vilket var en broderlig hälsning till den förre Espanyol-spelaren tillika barndomsvännen som miste livet förra året.
Central mittfältare: Wesley Sneijder, 26 år, Holland
Inför VM hade inte många Holland som en tänkbar VM-finalist. Det enda som kunde bana väg för en orange våg av framgång var om den lysande kvartetten bestående av Van Der Vaart, Van Persie, Robben och Wesley Sneijder kunde leverera.
Rafael Van der Vaart var inte ens med i startelvan. Van Persie betedde sig som en barnslig snorunge, som mest gick runt och sprang offside. Arjen Robben var skadad och tillbringade de första matcherna på bänken. Det såg mörkt ut för Holland. Då började en stjärna lysa, en stjärna som i framtiden skulle bli allt starkare än den någonsin varit i det holländska laget. I mörkret föddes kaptenen och ledstjärnan Wesley Sneijder.
Sneijder gjorde det matchvinnande målet mot Japan, ett mål som i praktiken gjorde holländarna klara för slutspel. Väl i åttondelarna gjorde Sneijder Hollands sista mål i matchen mot Slovakien som säkrade deras plats i kvartsfinalen mot Brasilien. Ett Brasilien som hade imponerat stort i gruppspelet. Många hade redan räknat bort Holland från fortsatt spel i turneringen. En hel värld tittade ner på de holländska spelarna precis som att de vore underlägsna kryp. Wesley Sneijder hade kunnat låta sig nedslås av de hånfulla reaktionerna. Han hade kunnat gräva ner sig i en djup grop och låta förödelsen skena förbi.
Men Wesley Sneijders hjärta är för stort. Hans sinne så förunderligt rent att han inte bara skulle lyfta sig själv - nej, utan ett helt land. Ett land som för alltid hade fått stå i skuggan av Tyskland som lilla lillebror lagom.
Matchen mot Brasilien skulle komma att bli ett historiskt kapitel i det holländska lagets historia. Efter matchen hade Wesley Sneijder gjort två mål – båda på nick. Efter sitt sista och avgörande mål hade han sprungit fram till en tv-kamera och kysst linsen. En ny stjärna var född. Just denna stjärna skulle skjuta dem till landets tredje VM-final någonsin. Efter hans mål mot Uruguay hade han gjort totalt fem mål – som mittfältare. Med en delad skytteligaledning i bagaget skulle finalen bara kunna sluta på ett sätt. Holland skulle ta sitt första VM-guld någonsin, en bragd som inte ens Johann Cruyff hade lyckats med.
Men den Wesley Sneijder skulle aldrig få chansen att lyfta VM-bucklan på Soccer City denna julikväll. På podiet stod de spanska spelarna och jublade tillsammans med lagkapten Iker Casillas. Trots förlusten – och trots att han inte vann skytteligan står det klart att Sneijders prestationer i mästerskapet lär förbli historiska.
Central mittfältare: Diego Perez, 30 år, Uruguay
Väldigt många skulle nog hävda att Diego Forlan var en stor anledning till att Uruguay tog sig till VM-semifinal. De flesta skulle nog till och med våga hävda att Diego Forlan var den enda anledningen till att Uruguay tog sig till semifinal. Det är inte en helt dum tanke och jag kan förstå resonemanget. Men det synsättet är så enfaldigt dumt att det borde synas. Jag lägger fram mina kort och ger er Diego Perez.
Spelare som Diego Perez växer inte på träd – nej, det är spelare som honom som bryts fram ur någon avdankad kolgruva i innersta Sibirien. Det är spelare som honom som växer upp utan varken en mamma eller pappa, som äter gamla kemikalier till frukost och sten till middag. Det är spelare som Diego Perez som kan trasa sönder vilket mittfält som helst.
Inför detta VM-slutspel var Diego Perez mest en okänd eftersläntrare i Òscar Tabárez lagbygge. I Uruguays öppningsmatch mot Frankrike stod det tydligt att Perez inte var någon vanlig sydamerikansk spelare. Visst, tekniken var väl helt okej, krossbollarna likaså. Men herre-min-skapare vad killen kunde springa. Diego Perez gör sig bäst som defensiv mittfältare, där får han springa likt den rottweiler han allra helst vill vara. Det är i denna position han får leka med sina kamrater, som den fria själ han blir.
Diego Perez sprang, sprang lite till och sprang så mycket under flera matcher att jag började fundera på om jag har sett något liknande förut. Det har jag ju så klart, som United-fan har man ju fått möjligheten att se den varan i Fletcher, Ji-Sung Park och Wayne Rooney under många år. Men det bästa med Diego Perez är att han i stort sett har egenskaper från alla dessa spelare. Hans arbetskapacitet, rörelsemönster och aggressivitet är alla tre färdigheter som kännetecknar de röda djävlarna ovan.
Med hjälp av ett bländande rörelseschema stod han alltid rätt på planen och med sin aggressivitet och oerhörda löpkapacitet var han överallt – hela tiden. Diego Perez är den sorts spelare som ger dig ångest framför tv-apparaten och som undermedvetet får dig att känna dig tjock, otränad och ful. Diego Forlan var en stor anledning till att Uruguay tog sig till semifinal. Men han var inte den enda anledningen – tacka Diego Perez för att Uruguay släppte in noll mål i gruppspelet.
Högermittältare: Thomas Müller, 20 år, Tyskland
Thomas Müller var 20 år gammal då han först representerade det tyska landslaget i en träningsmatch mot Argentina ett par månader innan VM-slutspelet. Trots en väldigt framgångsrik säsong i klubblaget Bayern München, där Thomas hade bidragit till att klubben hade vunnit dubbeln, var det få som trodde på honom inför det kommande VM-slutspelet. Att Bayern München ens hade tagit sig till Champions League-final berodde mer på att Arjen Robben och Franck Ribéry spelade för klubben.
Inför turneringens start var det få som trodde på att tyskarna skulle kunna ta sig till VM-final och ännu färre trodde att Müller ens skulle få starta matcherna. Hur Müller reagerade på dessa generaliseringar är det ingen som riktigt vet. Men den stencoole tysken gjorde väl som han mest brukar. Han stod uttryckslöst och granskade sin omgivning… och så hann han väl med att göra si sådär fem mål på sex matcher under slutspelet. När vi ändå är inne på ämnet generaliseringar gentemot Thomas Müller kan vi väl åka vidare på spåret. Många skulle kunna hävda att tysken vann skytteligan för att han spelade i det landslag som gjorde flest mål. Det är inte en dum tanke och man kan förstå resonemanget. Men om man ställer detta i relation till David Villa, som även han gjorde fem mål under mästerskapet, så kan man inte blunda för faktumet att Spanien och Villa sköt flest skott under hela turneringen. Spanjorerna sköt över 220 skott totalt där Villa bidrog med 32 missiler. Thomas Müller kom i delad skytteledning med bland annat uruguayanen Diego Forlan, som även han sköt 32 skott. Thomas Müller? Han sköt 13 skott och gjorde fem mål - som yttermittfältare. Hans fullträffar och totalt tre assister gav honom priset som turneringens >>Skyttekung<< och >>Bästa unga spelare<<.
Tyskarna hade flytet med sig i matchen mot England!
Vänsterforward: David Villa, 28 år, Spanien
David Villa var supertalangen som blommat ut till världsspelaren. En spelare som skulle bära Spanien till landets första VM-guld någonsin. Pressen var enorm, förväntningarna skyhöga. Skulle Villa klara det? De som känner till Villa bäst vet att det är en man som aldrig tar något förgivet och att det också är en spelare som aldrig viker ner sig när en utmaning närmar sig honom.
Redan när lille David var liten var det nära att han aldrig skulle kunna sparka på en boll. När han som en ung grabb hade varit med om en olycka hade han blivit svårt invalidiserad. Davids föräldrar hade redan fått veta av doktorn att Davids chanser att överhuvudtaget kunna gå var väldigt små. Det var sagt att Davids liv var förutbestämt: han skulle få tillbringa sitt liv i rullstol. Genom oortodoxa metoder skedde ett mirakel där David Villa blev helt frisk från sina skador. Trots att hans sikte var inställt på att nå den absoluta toppen var han skeptisk, han kände att han aldrig skulle få chansen att frälsa det land han älskade.
Det var då och nu är nu. Ett par dagar efter VM-slutspelets sista match står det klart att Spanien har tagit sitt första VM-guld någonsin och att David Villa var mannen som bar dem fram. Att säga att han bar laget på sina axlar vore inte en överdrift, då Villa i mångt och mycket avgjorde alla matcher fram till finalen. Alla pratade om Ronaldo, men Villa var den som faktiskt levererade. Hans fem VM-mål tog Spanien till final där de, efter många om och men, kunde slå holländarna och ta hem guldet. Totalt avgjorde Villa 3 matcher för Spanien där han även gjorde mål i alla VM-matcher utom tre.
David Villa är strax 29 år gammal och går då in i den fas där fotbollsspelare allmänt brukar spela bäst. Vi har en spännande säsong framför oss, precis innan VM fick vi reda på att han i vinter kommer att spela för FC. Barcelona tillsammans med Messi och co. Han har gjort åtta VM-mål under två mästerskap. Den siffran kommer att öka, redan nu är han en legend. Det är dags att ta nästa steg: det är dags att bli odödlig.
I finalen kunde Spanien slå Holland med 1-0 efter förlängning.
Högerforward: Diego Forlan, 31 år, Uruguay
Diego Forlan var ju som vi redan har konstaterat inte den enda anledningen till Uruguays makalöst stora VM-framgång. Nej, men han var fan så viktig! Diego Forlan fick strax efter finalen motta priset som mästerskapets bäste spelare. En del skulle kunna påstå att David Villa skulle ha priset. Jag köper det. En del skulle till och med kunna påstå att Thomas Müller var den rättmätige vinnaren. Fine.
Men skillnaden mellan en spelare som Thomas Müller och Diego Forlan var så tydlig att en blind man inte skulle kunna ha missat det. Till skillnad från Forlan så bar inte Müller 3,5 miljoner människor på sina axlar. Uruguay är en av världens största fotbollsnationer och landet älskar sin fotboll. Ändå har landet tre gånger färre invånare än Sverige. Trots detta så är nästan alla invånare i landet fotbollsintresserade. Inför turneringen hade det gått 40 långa och smärtsamma år sedan landet ens kvalificerade sig för en semifinal. Diego Forlan var övertygad, det skulle ske en ändring.
Diego Forlan hade just precis avslutat en kanonsäsong i Spanien där han hade vunnit Europa League med sitt Atletico Madrid. Forlan hade ju dessutom avgjort hela Europaäventyret för Atletico med sina två matchvinnande mål i finalen mot engelska Fulham. Att säga att Uruguay inte hade höga förväntningar på hemmasonen var väl att ta i. Landet hade hoppats i årtionden och nu var det dags. En ny frälsare skulle komma att skapas.
Tillsammans med sina landsmän kämpade ett tappert Uruguay sig igenom gruppspelet, där man inte förlorade en enda match i gruppspelet och där man inte släppte in ett enda mål bakåt. Att mästerskapet hade startat bra för Uruguay var inte en underdrift. Att säga att mästerskapet inte hade startat bra för frälsaren Diego Forlan var skrattretande. Forlan hade gjort flest mål i det uruguayanska laget i hela gruppspelet och de uruguayanska fansen hemma i Sydamerika hade börjat våga hoppas. De trodde inte det var möjligt, men för första gången i livet kunde flera av dem faktiskt tro på ett mirakel utan att låtsas.
Lag som Sydkorea och Ghana kunde, efter matchvinnarprestationer av Luis Suarez och ett tumultartat straffdrama, någorlunda enkelt avfärdas innan de stora smällkaramellerna väntade bakom dörren. I semifinalen mötte man Holland, som hade spelat bra utan att imponera. Laget hade blivit mer uppmärksammade över sitt fula spel snarare än deras fröjdiga anfallsfotboll. Efter en tapper insats fick Forlan och co se sig besegrade mot en starkare motståndare, men Forlan hann åtminstone med att göra ett mål och kunde så när ha gjort ett till i slutskedet om inte ribbkanten hade varit i vägen.
I bronsmatchen mot Tyskland stod Forlan åter en gång för en fin insats där han kunde göra matchens snyggaste mål innan tyskarna kunde replikera med mål av både Jansen och Khedira. Uruguay förlorade bronsmatchen med 2-3 och efter slutsignalen kunde en utsliten Diego Forlan brista ut i gråt. Han hade försökt att bli frälsaren alla så gärna ville ha men han hade misslyckats. Det var åtminstone vad han trodde. När Forlan och hans lagkamrater gick av planet hemma i Montevideo hyllades hela laget som om de vore gudar.
Det leende som sköljde över Forlans läppar förtäljde hela historien. Tack vare hans insatser hade Uruguay slutat på en hedersam fjärdeplats i mästerskapet och Forlan hade slutat på en delad förstaplats som tävlingens skyttekung. Han hade fått priset som turneringens bäste spelare och hans landsmän verkade älska honom över allt annat. Hans hemstad Montevideo hade fått sin frälsare.
Bubblare: Manuel Neuer, Gio Van Bronckhorst, Memut Özil, Bastian Schweinsteiger, Miroslav Klose
Òscar Tabárez var ett svårt namn...
Robert Vittek gjorde fyra mål för sitt Slovakien...
.jpg)
